Har varit till Högbo idag och hoppat med Albin. Konstaterade ganska snabbt i veckan att han inte är vårtrött och att han bara hade en dålig dag i Tierp, så vi gick in 140 idag. Han kändes bra och vi var felfria till 6:e hindret, som han tittade till på och hoppade ett konstigt språng som resulterade i att jag kom ur balans och tappade stigbyglarna. Från detta hinder var det en linje fam till en kombination med en oxer som insprång, så jag la en volt, för det är ju inte så bra att komma in i en kombination på 140 ur balans precis. Jag lägger volten och ska rida på igen, då börjar Albin studsa och skjuter ut med rumpan så jag har ingen galopp som man kan hoppa 140 hinder med och får styra ifrån. Och där var ju det lilla roliga slut. Kändes snöpligt, för vi hade något bra på gång. Så nu är jag riktigt revanschsugen!

 

Imorgon går vi in i 130, för att jag ska försöka hitta tillbaka till rytmen och känslan i ridningen, och blir han studsig är det enklare att ändå fortsätta rida på ett hinder som är 130 än 140. Man kan inte vara på topp jämt, och i det här fallet är det bara att träna, göra om, göra rätt!! Finns liksom inga genvägar.

 

Nu ska jag krypa till sängs för att få lite välbehövlig sömn. Det har varit väldigt mycket nu en tid med jobb, tävlingar och annat, det var länge sedan jag hade en "ledig dag". Det har nog blivit lite för mycket för mig, jag pallar inte riktigt det här tempot än. Men skam den som ger sig, och nästa vecka är jag mycket ledig, så jag får försöka komma igen då.

 

Håll en tumme imorgon (eller två)! Puddingen!