Det är kallt och rått ute, ca -10 grader men det känns som det skulle vara -20. Kylan kryper in överallt och man fryser hela tiden. Isigt och halt är det också. Jag vill ha vår NU! Jag gillar inte alls vintern.

 

Imorse när jag kom hem från jobbet var det 12 grader i köket, 10 grader i sovrummet. Mysigt! Men det var ju plusgrader iaf, alltid nåt...

 

Sitter och äter lite gröt just nu, utanför fönstret vräker snön ner. Ska ut och fixa med stallet och hästarna snart.
Sedan ska jag jobba ikväll igen.

 

Har ridit i helgen iaf och hästarna känns bra. Dom ska få komma igång lite till så ska vi börja hoppa lite sen. Det ser jag fram emot =) Jag hoppas kunna komma ut på tävling i februari, vi får se hur det går =)

 

Annars känns det lite allmänt tungt just nu. Vill att saker ska hända. Bra saker. Samtidigt som jag går och oroar mig, men vet inte för vad. Som vanligt är jag väl bara rädd för att något hemskt ska hända, jag bara väntar på nästa katastrof. Jag är mästare på att oroa mig. För inte kan väl saker och ting få flyta på och vara bra? Jag minns ärligt inte hur det känns. Efter regn kommer solsken heter det ju. Borde inte solen dyka upp snart?

 

För det är ju så, livet går upp och ner. Och efter allt vi gått igenom genom åren borde vi väl kunna få en uppgång tycker man. Men samtidigt, livet är inte rättvist, och man vet aldrig vad som kommer att hända.

Livet är en skör tråd som man ska vara rädd om. Ta hand om varandra, vi lever idag. Morgondagen vet vi inget om. Vi kan bara hoppas att den för bra saker med sig.